I mitt jobb som anhörigkonsulent så stödjer jag anhöriga som exempelvis har närstående med kognitiv sjukdom/demenssjukdom, psykisk ohälsa eller på andra sätt är sjuka eller svaga i sin hälsa. Dessa anhöriga bär på ett stort ansvar och en oro för sina närstående vilket begränsar och påverkar deras liv på många olika sätt.
Jag minns en gång vi hade en kvinna i en stödgrupp för anhöriga till person med demenssjukdom som berättade att hon hade väntesorg. Den här kvinnan berörde mig då hon pratade om sin situation och sina känslor helt utan att maskera sanningen och hon skämdes inte över att dela med sig av sina innersta tankar. Den här stödgruppen var för dem vars närstående hade flyttat in på ett vård- och omsorgsboende då hemsituationen hade blivit så svår att det inte längre var aktuellt eller hållbart att den anhöriga kunde ta hand om sin närstående då det är helt enkelt inte var möjligt i det egna hemmet längre. Den här kvinnans livserfarenhet tillsammans med sin älskade demenssjuka make vid sin sida var som för så många andra personer väldigt sorgsam och var i ett svårt läge i livet. Planerna de hade gjort inför sin pension gick åt pipsvängen. Den här kvinnans ord och känslor som hon delade med den här gruppen var sorgliga, givande och viktiga.
När vi diskuterar och sätter ord på våra känslor så kan det mildra vår sorg och tyngd vi känner i vår ledsamhet. När vi delar våra känslor och erfarenheter så ger vi varandra hopp och vi kan även känna att vi inte är ensamma med våra erfarenheter tillsammans med en demenssjuk älskad person i vår närhet. Det finns fler som har samma erfarenheter. Jag är inte ensam.
Sorg är smärtsamt. Men sorgen kan även leda till en lättnad. Om du har fått följa en person som i många år har varit demenssjuk och du har funnits i skuggan av sjukdomen så kan det vara en lättnad att lidandet har fått ett slut när den närstående dör. Det betyder inte att du vill att personen ifråga ska dö. Du har ändå ditt sorgearbete framför dig men du har ofta redan varit i väntesorg, kanske flera år. I sorgen kan det finnas många olika känslor på en och samma gång. Några kan ha erfarenhet av en svår livshistoria tillsammans med den närstående som kanske var en hemsk person och då kan det bli en frihetskänsla när den närstående dör. Så i sorgen kan det finnas många olika bottnar. Människan har många olika erfarenheter och vi förhåller oss till sorgen och våra känslor på olika sätt. Det viktiga är att vi får utlopp för vår sorg genom ord för att det kan lindra vår smärta många gånger.
Sorg kan också vara vacker fast den är svår. När en anhörig är i väntesorg och får en möjlighet att finnas med den sista tiden när den älskade närstående är på väg att dö kan det också hjälpa i sorgearbetet. Det kan ge en djupare känsla av att man har gjort allt man har kunnat. Sorgen försvinner inte. Sorgen ändrar form med tiden. Ibland är smärtan stark och ibland så finns den där bredvid dig som en följeslagare i de fina minnena och saknaden.
Om du är anhörig och hjälper och stödjer en närstående och du känner att du inte orkar så finns det hjälp och stöd att få. Anhörigstöd i olika skeden är viktigt för dig för att du ska orka med att ta hand om dig själv och även hjälpa den andra. Vara en omsorgsgivare som anhörig är många gånger ett väldigt ensamt och tungt jobb. Men du är inte ensam. Stöd och hjälp finns att få. När allting är ordnat inför och i samband med och efter begravningen och alla andra saker som ska göras och vardagen gör sig påmind så infaller sig oftast en väldigt stor tomhet i det nya livet. I det här sketet är det väldigt fint att kunna få prata med någon och klä sina känslor i ord om man har behov av det. Så sorgen är närvarande på olika sätt när din närstående lever, när personen dör och efter personen har dött. Om du känner att du sitter fast i din sorg och behöver stöd och prata med någon så fråga på dig begravningsbyrå hur du skulle kunna få stöd i din sorg. Du är inte ensam.
Sari Sarhamo, anhörigkonsulent
sari.sarhamo@boras.se
